Efter ett avslutat kvalspel känns det alltid tomt om man stupat på målsnöret. Kroppen har dessutom fått ta stryk, både fysiskt och mentalt, efter två dygn fyllda med bowling. Självklart finns det ett mått av besvikelse att det inte räckte hela vägen, men jag vill passa på att ge alla lite perspektiv på säsongen/helgen och hur lagets coach ser tillbaka på det som varit.
Vi gjorde inte en bra grundserie, punkt. Dels tappade vi några spelare tidigt på säsongen, dels angrep vi utmaningarna på lite fel sätt alltför ofta. ”Som vanligt” gjorde vi bra sammandrag och det tyder på styrka, men fram till mitten av Mars var det bara sporadiskt som vi nådde upp till den standard vi förväntar av oss själva. Det positiva var att kompetensutvecklingen var hög under säsongen, med produktiva träningstillfällen och alla spelare har verkligen tagit stora steg individuellt. Dessutom har stämningen i truppen varit på topp hela vägen och gemenskapen har funnits där i än större utsträckning än tidigare år.
Sen hände något, med början i derbyt mot Kulladal F. Bulltofta fick kniven mot strupen och insåg allvaret i tabellpositionen. De malmöitiska vinnarskallarna skruvades på och tvåpoängarna började trilla in i strid ström. Med kontraktet nästan säkrat bjöds det upp till match på allra högsta allsvenska nivå i Värnamo, där laget visade första glimten av det som komma skulle under följande veckor. När det som bäst behövdes klev alla fram och levererade på ett föredömligt sätt och knep en väldigt knapp men meriterande seger.
Att den avslutande vinsten mot Höganäs gav en biljett till elitkvalet var, som vi sagt så många gånger de senaste veckorna, en ren bonus. Men i Bulltofta nöjer man sig inte med att “bara delta” i sådana här sammanhang, då kan man lika gärna stanna hemma. Med stark form och ett par sena förstärkningar i spelartruppen visste vi att det skulle bli svårt, men inte omöjligt.
Lördag, sämst seedade, bäst på banorna
BK Tegnér, Säffle, är ett väldigt bra bowlinglag. Massvis med rutin från elitserie, slutspel, SM-finaler och annat. De visade också inledningsvis under lördagen en högre lägstanivå än vad vi kunde nå upp till. Det fanns dock goda tecken i hur banorna förändrades och efter en klar förlust i första matchen var det vi som tog tag i taktpinnen. Trots att motståndarna hittade en topp i mitten av serie sex och rullade in en hög slagning, var det ingen i laget som darrade på manschetten. Med huvudet högt och bröstet ut var det kontroll på resten av matchen och en välförtjänt seger som säkert satte myror i huvudet på värmlänningarna.
Att vi skulle få slita hårt i match tre visste vi på förhand, men inställning och utförande var på en klart högre nivå än på morgonen. Tegnér var på väg att ha oss i säcken i slutet av serie tio, men glömde att knyta till ordentligt och den skånska vargen högg direkt som på uppmaning. Vad som kunde blivit 2-8 i baken blev mindre besvärande 4-6 och där och då kände jag personligen att hela matchserien plötsligt var vidöppen.
Vad som därefter utspelades i Backa Bowlinghall är kanske det bästa jag sett av ett Bulltoftalag under mina år i föreningen, sett till förutsättning, situation och motstånd. Hela laget, inklusive de som inte spelade, kom samman som en enhet och levererade på hög nivå som en grupp. De sista 1,5 serierna gick jag bara runt med ett leende på läpparna och njöt av det som utspelade sig på banorna, helt oberörd av allvaret i situationen som fortfarande fanns. Spelarna brydde sig nämligen inte ett dugg och hade bara seger i blicken, vilket de gav bevis för på banorna under resten av matchen. Tegnér spelade på intet sätt dålig bowling, men när Bulltofta väl tagit ledningen för första gången i matchserien, inför den avgörande serie 12, gavs de aldrig chansen att vända på steken. BBK hade ännu ett år, som sämst seedade lag i kvalspelet, fått den stora kvalfavoriten på fall och detta efter en riktig holmgång med bra bowling från båda lag, speciellt i den avgörande matchen.
Efter en gemytlig lagmiddag, där såklart humöret var på topp efter segern, gällde det att ladda batterierna inför söndagens kvalfinal mot grabbarna från Sundbyberg.
Söndag, ny hall, nya förutsättningar
Bowlinghallen i Götene var en ny upplevelse för samtliga i laget, men tycke uppstod kvickt när vi hälsades välkomna av vår klubblogotype uppsatt på dörren till omklädningsrummet och dessutom en fruktkorg med lycka-till hälsning väntandes på oss. Femstjärnigt bemötande från hallpersonalen dagen igenom, tack!
Bowlingen då? Tyvärr började vi söndagen lika trögstartat som lördagen. Det var inte så att vi läste av banorna fel, men återigen bjöd vi på alltför många enkla misstag och tillät ”Sumpan” att ro hem första matchen utan att egentligen förta sig. Här har vi absolut en detalj vi får se över så att vi är med från start i matcherna framöver. Obligatorisk uppvärmning kanske? 😉
Precis som under mötet med Tegnér kände vi dock att banorna var på väg att bli till vår fördel vartefter spelet fortgick och hoppet var gott inför match två. Pär, som gjort comeback efter flera års frånvaro, med den äran, var sliten och klev åt sidan till förmån för säsongens sena nyförvärv Thomas, som därmed gjorde debut i A-laget.
I match två rivstartade Bulltofta och gjorde dagens bästa runda, vilket följdes upp av en rejäl svacka från Sumpan i serie två, så ledning 7-3 halvvägs genom matchen. Vad som sedan hände i serie tre var både märkligt, häftigt och väldigt avgörande för matchens utgång. Sumpan hade knapp ledning i total och på två bord, Bulltofta knappt före på två. Att det var jämnt i serien är en underdrift att säga och det skulle bli värre! Vi stängde bord fyra med 16p marginal. Samtidigt gick Sumpan upp och vände till ledning på bord två med en dubbel, men lämnade tre käglor kvar i extraslaget så att det i stället blev noll där. Ett ögonblick senare satte Stefan tre strikes på bord ett för att också där ”rädda” oavgjort i sista slaget! Kvar på banorna står Frank som, med sex käglors underläge i totalen, sätter en dubbel i sista rutan och vänder till vinst även där. Resultatet 2-1 i serien hör till ovanligheterna och det blev inte oväntat ”spiken i kistan” i matchen, då motståndarna inte orkade ladda om igen i sista serien, som Bulltofta avslappnat kunde spela hem.
Hur tar man sig an en helt avgörande sista match i elitkvalet på bästa sätt? Jo, man gör som Peter Nymark i Sundbyberg och smäller dit tolv raka strikes för en 300-serie! Även om det gav boost till spelarna i Sumpan, så var det inget bländande spel i övrigt som gjorde att de satte sig i förarsätet i matchen. Tyvärr var det istället vi som gjorde helgens två klart sämsta rundor i de inledande serierna på denna skiljematch, som innebar ett underläge med 9-1 i matchen. Nerver? Kanske.
En som inte visade nerver var ”rookien” Thomas. Han rullade in strax under 1000-strecket och hjälpte till att hålla oss kvar i matchen i serie tre, där några av motståndarna började packa ner klot o annat i slutrutorna. Micke o Frank ville annat och ett underläge på nästan 50 pinnar inför slutrutan vändes efter ideliga strikes från bägge spelarna, till knapp vinst på bordet och en förlängning av matchen till serie fyra.
Att ta hem alla fyra bord i sista serien för att rädda oavgjort i en bowlingmatch händer oftare än man tror, men på denna nivå är det oftast för bra motstånd för att man ska ”tillåtas” att göra det. Laget gav absolut allt som fanns ända in i kaklet, men Sumpan gjorde vad som behövdes på ett par händer och kunde fira avancemanget till Elitserien när de sista kloten rullat färdigt för dagen, helgen och säsongen. Grattis säger vi i Bulltofta, lycka till i finrummet nästa säsong!
Bulltofta går mot en ljus framtid
Självklart infinner sig besvikelsen när man är så nära utan att lyckas hela vägen, men den omedelbara känslan försvinner och när man efter ett tag ser tillbaka på vad vi åstadkom så kan man inte annat än vara stolt över det som laget presterade under kvalhelgen! Visst finns det områden som behöver förbättras, men under 80% av helgen spelade Bulltofta bowling på elitnivå och visade att framtiden är ljus för klubben. Alla drog sitt strå till stacken, även de som spelade mindre eller inte alls, och ingen vek ner sig oavsett hur det såg ut.
Avslutningsvis vill jag tacka alla supporters som följt och stöttat laget både på plats och via online-tjänster, ni gjorde upplevelsen än härligare! Ett stort tack också till Tegnér och Sundbyberg som inte bara gav oss härliga matcher, men som var stora både i nederlag och seger. Ett sista tack till alla som hörde av sig under helgen från landets alla hörn, det märktes verkligen att vi satte Bulltofta på bowlingkartan på allvar och att det uppskattades av många. 😊
/Coach Totte